Skanderna gammal bergskedja
Skandinaviska fjället
Skanderna är en fjällkedja som löper mellan Sverige och Norge, det går att spåra dess ursprung tillbaka till den för-atlantiska perioden. Sedan dess har Skanderna genomgått avsevärda modifieringar och om skulpterats flera gånger. Den högsta toppen heter Galdhöpiggen och mäter meter över havet. På grund av Skandernas nordliga position är trädlinjen mycket lägre än i till exempel Alperna, från meter i södra Norge till havsnivå i norr.
Kompositionen av Skandernas vegetation baseras på en rad olika komponenter, höjd, exponering från vind, snötäcken, vatten och även i stor utsträckning av hur mineralrik jorden är. För att illustrera detta har vi återskapat den skandinaviska bergskedjan i botaniska trädgården med hjälp av tre "öar". En av öarna inhyser växter som trivs i jord med höga kalciumnivåer och en med växter som trivs i sura jordar. Den tredje ön består av en blandning av växter och huserar de växter som behöver mycket vatten, djupare jord eller som har andra mer specifika preferenser.
Stenblocken består av "Uppsalagranit" (tonalit) och den största väger 55 ton. Sprickorna i blocken är fyllda med sand och grus (som representerar de
fjällkedjan, skandinaviska fjällkedjan, Skanderna
bergskedja tillsammans nordsydlig riktning i land och Norge. Fjällkedjan, alternativt Skanderna utgör en sektion av Kaledoniderna och sträcker sig c:a mil ifrån Nordkap inom norr mot Stavanger inom söder. Den är Skandinaviens yngsta större del från jordskorpan. Ursprungligen bildades den under ordovicium och silur för – miljoner kalenderår sedan då en östlig del från den nordamerikanska litosfärsplattan (Laurentia) kolliderade tillsammans med den eurasiska plattan (Baltica) och samtliga kontinenter samlades till enstaka superkontinent, Pangea. Denna kollision resulterade inom den kaledoniska bergskedjeveckningen. Den hopskjutna bergskedjan började genast utsättas på grund av olika nedbrytande (exogena) krafter, bl.a. fysikalisk och kemisk vittring genom rinnande dricksvatten och luftström. Så småningom nöttes bergskedjan ner mot en ganska plan bergyta ungefär inom nivå tillsammans havsytan. på grund av c:a 70 miljoner kalenderår sedan plats området var Skanderna ligger idag närmast ett slättland, ett s.k. peneplan liknande det subkambriska peneplanet likt karakteriserar Syd- och Mellansverige. I takt med för att plattorna, såsom kolliderat började röra sig från varandra för c:a 70 miljoner år sedan bildades ett öppning var Nordatlanten k
Skanderna
Vår egen fjällkedja har en lång historia och är äldre än både Alperna och Himalaya. För miljoner år sedan (jorden beräknas vara miljoner år gammal) var Skandinavien, Grönland och Kanada en sammanhängande kontinent med gnejs och granit som vanligaste bergarter. För miljoner år sedan började kontinenten, som då låg på södra halvklotet, att dela sig. Sandsten, lerskiffer, kalksten och konglomerat bildades i mellanliggande försänkningar med grunda hav. Samtidigt bildades magmatiska bergarter som porfyr och basalt av magma från sprickor i havsbotten.För miljoner år sedan drev kontinenterna norrut, förbi ekvatorn. Den gamla kontinenten Norden-Europa kolliderade med Grönland-Nordamerika. Farten var låg, cirka 5 cm per år, men krafterna var enorma och bergskedjor bildades längs hela kollisionsfronten.
Kollisionen fortsatte under några miljoner år och havsbottnen veckades kraftigt. Delar av den sköts i stora flak, skollor, in över land. De bergarter som utsattes för tryck- och temperaturändringar omvandlades. Till exempel från sandsten till glimmerskiffer och kvartsit, kalksten till marmor o s v.
För miljoner år sedan avstannade kollisonen och erosionen tog överhanden. Un