Hur bildas frankrikes regering
Frankrike fick ny regering
Den nyligen utsedda premiärministern François Bayrou har satt ihop den nya regeringen. En del av ministrarna fanns med i den förra, konservativt dominerade, regeringen. Andra har centerbakgrund eller lutar mer åt vänster.
Tidigare premiärministern Élisabeth Borne blir utbildningsminister och före detta inrikesministern Gérald Darmanin tar över som justitieminister.
Både försvarsminister Sébastien Lecornu och utrikesminister Jean-Noël Barrot får fortsätta på sina poster.
Också den konservativa inrikesministern Bruno Retailleau och högerinriktade kulturministern Rachida Dati sitter kvar.
Det är Frankrikes fjärde regering på ett år.
Den nya regeringens mest akuta uppgift blir att åstadkomma en budget för nästa år. Regeringen tillträder efter flera månader av politiskt dödläge och press från finansmarknaden att minska Frankrikes stora statsskuld.
Inget parti har majoritet i parlamentet. Bayrous långa politiska erfarenhet ses som en möjlighet att skapa stabilitet.
Marine Le Pens ytterhögerparti hjälpte till att rösta bort den förra regeringen, och Bayrous regering väntas söka stöd bland moderata parlamentariker till höger och vänster
Frankrikes premiärminister
Frankrikes premiärminister (franska: Premier ministre de la République française) är Frankrikesregeringschef och leder därmed Frankrikes regering.
Regeringen delar den verkställande makten med presidenten som är landets statschef.
Funktion och roll
[redigera | redigera wikitext]Presidenten utser premiärministern samt övriga ministrar utifrån premiärministerns förslag. Presidenten kan inte avsätta premiärministern eller övriga ministrar annat än på premiärministerns inrådan. Nationalförsamlingen kan dock avsätta regeringen genom misstroendevotum och därför utses premiärministern från den partigrupp som har majoritet i nationalförsamlingen. Detta innebär att Frankrikes president och premiärminister kan tillhöra olika politiska partier, en sådan situation benämns cohabitation. Premiärministerns huvudkontor finns i Hôtel Matignon i Paris. Ämbetet har funnits sedan 22 juni, men med varierande titlar.[1]
Före antagandet av femte republikenskonstitution titulerades Frankrikes regeringschef vanligtvis Président du Conseil des Ministres, på svenska konseljpresident. Efter det första kejsardömets fall och fram till andra kejsardömets införan
Frankrikes statsskick
Frankrikes statsskick utgörs från den således kallade femte republikens författning som antogs i enstaka folkomröstning inom femte republiken fick presidenten mer inflytande på bekostnad av nationalförsamlingen och regeringen.
[redigera | redigera wikitext]
Presidenten är enstaka del från den verkställande makten, den andra delen utgörs från regeringen. Presidenten har grundlig befogenheter samt utser premiärministern och vid premiärministerns förslag övriga ministrar. Presidenten är kapabel dock ej avskeda premiärministern eller övriga ministrar annat än vid premiärministerns förslag.
Bland presidentens viktigaste befogenheter är rätten att utlysa beslutande folkomröstning och för att högst enstaka gång per år utlysa nyval mot nationalförsamlingen. Vidare har presidenten särskilda befogenheter över utrikes- och försvarspolitiken och beslutar bland annat om insättandet av kärnvapen.
Styrning genom dekret
[redigera | redigera wikitext]Genom författningens skrivelse 16 är kapabel presidenten besluta att en sådant exceptionellt läge föreligger, att detta ger honom obegränsade befogenheter. För för att ett sådant läge skall föreligga behövs dock för att republikens institutioner, republikens oavhängighet ell