Värdelöst vetande

En vanlig vecka i Sverige



pojkar och flickor föds.
personer gifter sig.
personer skiljer sig
personer ökar befolkningen med eftersom invandringen är större än utvandringen.
personbilar ny registreras, varav är Volvo. biltillgrepp och

cykelstölder anmäls. personer misstänks för rattfylleri,
5 personer dödas och 56 personer skadas svårt i trafiken.6 mord/dråp,

fall av misshandel och sexualbrott, varav våldtäkter anmäls.
1,1 miljoner böcker lånas på våra folkbibliotek runtom i landet, varav hälften barnböcker.
35 sms skickas per abonnent.

Sammanställning: Kristoffer Örstadius Källa SCB läst i Dagens Nyheter

Jag får mig en tankeställare iaf


Nu är detta redan mörknad kväll,
här i vårt egna tjäll.
Natten smyger sig på,
vi borde varenda lägga oss då.
Men på denna plats är aktiviteter på gång,
kvällen verkar igen bli lång.

Igår bjöd bisin min, mej på en stort stop.

Och nej, nej, här finns inga promiller, här finns endast bisin mins goda rödvinbärssaft. Hans blandande blev i starkaste laget, därför jag fick dricka ur lite samt späda vid med vätska. I princip är jag inte ett stor kamrat av saft, utan håller mej hellre till iskallt vatten. dock bisin mins saft existerar jättegod.

Den på denna plats hoppade inom min kundvagn igår då jag joggade runt inom mataffären.

Och detta var allt bra detta, för inom tidningen finns det mönster till plagg åt Barbie och Ken. Tjohoo. Jag läste igenom beskrivningarna samt det existerar nog många pillande, därför få för tillfället se.

Nuförtiden brukar jag fråga varje morgon/förmiddag vad bisin min besitter för planer. Idag handlade det ifall en tripp österut, dock riktigt då det skulle ske förblev oklart då han skyndade iväg mot grannbyn.

Jag fick bråttom för att sätta upp ett nytt projekt, på grund av jag visste att inom något skede kommer jag att erhålla sitta samt vänta.
Sent omsider återvände bisin min ifrån grannbyn, således pass sent att oss inte skulle hinna mot matstället

  • värdelöst vetande

    • En dag för länge sen. Mamma höll på att ta ut innanfönstren. Det skulle bli vår. Koltrastparet hade precis flyttat in på en utbuktning i bergsväggen upp mot Kungsklippan. Syrran satt framför pigtittaren och målade läpparna. Jag höll inne med en skämtsam kommentar om vem hon målade sig för. Jag visste att hon visste att min kompis Bernt skulle komma. Mamma log mot henne men fick bara en fnysning tillbaka. Syrran var i den åldern. Det var inte mycket att göra åt det. Hon skall vara glad för att hon har en så förstående bror, tänkte jag. Hon var visst tankeläsare också för nu fnös hon igen.


    Det var nåt speciellt den där dagen då mamma tog ut innanfönstren.


    Det var som om livet började om på nått sätt. Som om det blev lite fart igen efter en stunds stiltje.


    Jasså det är vår, sa pappa när han kom hem och fick se fönsterbågarna i tarmburen. Vi hade inte hunnit få upp dem på vinden ännu.


    Ja, sa mamma jag bestämde mig för det. Fast det är visst lite kallt i blåsten.


    Jo men koltrastparet är ju här. Vi får väl rätta oss efter det och så har vi ju filtar så det räcker.


    Bernt och jag satt i lilla rummet och bläddrade i våra autografblock där varje sida var layoutade efter konste